Om boken: år / – Du vet att vi måste. — Jacques drar sig undan och bryter tråden av scharlakansröd saliv som sträcker sig mellan deras krampaktigt flämtande munnar. Han nynnar, släpper henne, i vetskap om att detta var det vackraste och mest smärtsamma ögonblicket i hans liv. Hon siktar på hans vänstra underarm. Till en plats där det inte gör ont. - Gör inte det här mot mig, Jacqueline. Han inser att hon inte kommer att ge sig, och - brytande - höjer han sitt vapen.